Vår Herres ord mot oss har nu gått i uppfyllelse och vi måste lida [vårt straff].

Vi ledde er på avvägar, men vi var [själva] vilseledda."

Ja, den Dagen skall de tillsammans lida samma straff.

Så behandlar Vi de obotfärdiga syndarna.

Varje gång de fick höra orden "det finns ingen gud utom Gud", kände de hur högmodet steg dem åt huvudet

[tills] de sade: "Skall vi överge våra gudar för en galen poets skull?"

Nej, han [är varken galen eller poet! Han är Vårt sändebud som] har kommit till dem med sanningen och med bekräftelse av [de tidigare] budbärarnas [budskap].

Ni skall sannerligen få utstå ett plågsamt straff,

men ni skall inte straffas för annat [eller mer] än vad ni gjorde.

Men Guds sanna tjänare,

skall förses med det som är förutbestämt [för dem]: -

alla frukter [som de har lust till] - och de skall visas stor heder

i lycksalighetens lustgårdar.

På högsäten [skall de sitta] vända mot varandra.

Och en skål skall bäras runt [med en dryck] från en ren källa,

vit [som mjölk] och vars fina smak hänför dem som dricker;

i den finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus.

Och hos dem skall vara följeslagerskor med fagra ögon och blygt sänkt blick,

[sköna och orörda] som [strutsens i sanden] gömda ägg.

Och de [saliga] närmar sig varandra och frågar [om livet på jorden].

En av dem säger: "Jag hade en nära vän

Who would say, 'Are you indeed of those who believe

That when we have died and become dust and bones, we will indeed be recompensed?'"

[Och:] "Vill ni se ned?" -

Och när han ser ned, ser han [vännen] mitt i Elden

[och] utropar: "Vid Gud! Det var nära att du drog mig med dig i fördärvet;

om inte Gud hade varit mig nådig skulle jag helt säkert ha hört till dem som förs dit [där du är]!"

[Och han fortsätter:] "Vi skall alltså inte dö [på nytt]

efter vår död [på jorden] och inte straffas

Det är sannerligen en stor, en lysande seger!