Ni kan inte uppresa er mot [Hans vilja] på jorden och ni har ingen beskyddare och ingen hjälpare utom Gud.

Bland Hans tecken är också skeppen som seglar över havet, där de [reser sig som bergstoppar över horisonten].

Om Han vill låter Han vinden mojna, och då blir de liggande stilla på [havets] yta - i detta ligger helt visst budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud i allt] -

eller Han kan låta dem förlisa [med man och allt] på grund av vad de har förtjänat [med sina handlingar]; ändå utplånar Han mycken synd.

Och de som sätter Guds uppenbarelser i fråga skall veta att de aldrig kommer att finna en plats dit de kan fly.

OCH [GÖR klart för er att] vad det än är som ni får ta emot [på jorden], är det [bara] sådant som förljuvar det jordiska livet, medan det [som väntar] hos Gud är det bästa och det som består. [Det väntar] dem som tror och litar till sin Herre

och som avhåller sig från de grövsta synderna och skamliga handlingar och som förlåter, [även] om vreden har gripit dem,

och som svarar när deras Herre kallar och som förrättar bönen och som [i allt] iakttar regeln om samråd och som ger åt andra av det som Vi skänker dem för deras försörjning;

och som hjälper varandra att försvara sig när de har utsatts för övergrepp.

Svaret på ett ont [som någon har lidit] är ett motsvarande ont [tillfogat gärningsmannen]; men den som förlåter och söker försoning [med sin fiende] skall få sin lön av Gud; Han är inte vän till dem som begår övergrepp.

Inget klander kan riktas mot dem som försvarar sig mot liden oförrätt.

Ingen får klandras utom den som tillfogar [andra] människor ont och som här på jorden begår övervåld i strid med rätten och sanningen; ja, sådana [människor] får se fram mot ett plågsamt straff.

Men den som bär [den lidna orätten] med tålamod och förlåter [har bestått ett prov som kräver] fasthet i föresatsen!

DEN SOM Gud låter gå vilse finner därefter ingen beskyddare. Du skall få se hur de orättfärdiga beter sig när de [efter Uppståndelsen] står inför straffet och ropar: "Finns det ingen väg tillbaka?"

Och du skall se dem föras fram till [Elden], uppgivna, förödmjukade, kastande förstulna blickar [omkring sig], medan de troende säger: "Förlorarna [denna] Uppståndelsens dag är de som har förverkat sina och sina meningsfränders själar!" Ja, de orättfärdiga måste [utstå] ett ändlöst lidande

och ingen annan kan beskydda eller hjälpa dem än Gud. Den som Gud låter gå vilse, finner ingen väg [tillbaka].

Bejaka er Herres [kallelse], innan en Dag, en Guds [dag], oåterkalleligen randas då ni inte kan finna en plats att fly till och då ni inte kommer att kunna förneka [det onda ni gjort].

OM DE vänder dig ryggen [Muhammad, skall du veta att] Vi inte har sänt dig för att vaka över dem - du har bara att framföra [ditt budskap]. Då Vi låter människan erfara Vår nåd [- en av dem som inte har mer än denna världens goda för ögonen -], jublar hon över denna [som hon ser det, framgång], men när hon till följd av sina egna handlingar drabbas av ett ont, förnekar hon Oss [och glömmer att hon är Oss tack skyldig].

Gud äger herraväldet över himlarna och jorden. Han skapar vad Han vill och Han skänker åt den Han vill döttrar och åt den Han vill söner;

eller skänker både söner och döttrar åt den Han vill och gör den Han vill ofruktsam. Han vet allt och är mäktig allt.

Det är inte människan givet att Gud talar till henne på annat sätt än genom ingivelse eller från andra sidan av ett förhänge eller genom ett sändebud som Han sänder och som uppenbarar det Han vill [skall uppenbaras]. Gud är upphöjd, vis.

Så har Vi också låtit dig [Muhammad, efter de tidigare profeterna] få del av helig ingivelse. [Förr] visste du inte vad uppenbarelse betydde och inte heller vad [sann] tro innebar. Men Vi har gett dig [detta budskap] som ett ljus med vilket du skall leda dem Vi vill av Våra tjänare, leda [dem] till den raka vägen,

vägen till Gud, som allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tillhör. Allt är förvisso på väg tillbaka till Gud!